http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=867450

"I en rapport från Skatteverket från 2007 uppges att endast 16 procent upplever skattesystemet som enkelt. Bristande kunskaper om och tilltro till skattesystemet kan följaktligen få allvarliga konsekvenser för skattesystemets legitimitet, hur väl det fungerar och hur effektiva skattereformer blir."

 Att blanda ihop orden "om" och "tilltro till" är väl inte helt lyckat i detta sammanhang. Bristande kunskaper om skattesystemet är ingen nyhet. Cyniskt måhända, men jag vågar mig på att gissa att alla arrangemang utom en plattskatt kommer lämna 50-60 % av medborgarna med "bristande kunskaper om skattesystemet". Det vi vinner i förståelse förlorar skattesystemet i flexibilitet och skärpa (även om författarna har rätt i kritiken att snårighetsgraden blivit väl hög).

Det är ju där "tilltro till" kommer in. Förtroendet utgör ju kompensation för kunskapen liksom i alla andra fall där vi använder oss av personer med detaljkunskaper vi själva saknar (rörmokare and so on and so forth). Samtidigt finns möjligheten att skaffa kunskapen om viljan att nå den uppstår.

Jag stöder generellt artikelförfattarnas syn att  "likformighet, transparens och legitimitet" ska genomsyra skattesystemet. Dock blir användandet av siffror som "endast 16 procent" missvisande om man inte stannar upp och tänker efter vad siffran ska sättas i relation till.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=850495

 Ohly (och säkerligen många med honom) vill som nästa steg tvinga religiösa samfund att viga homosexuella. Annars ska de förlora vigselrätten.

Vad är det för fel på riksdagen? Ta bort vigselrätten bums, för bövelen! Då slipper vi hela denna fördömda debatt om kyrkornas inställning och löser problemet direkt och smidigt. Lagstiftningen blir 100 % neutral - likhetssträvarna blir nöjda; kyrkorna får värna traditioner/trångsynthet om de vill - de religiöst konservativa blir nöjda. Det är den perfekta lösningen. Birgitta Ohlsson (fp) hävdade i ett radioprogram att en sådan reform vore för radikalt liberal för dagsläget, men herregud, till och med kd, som i någon mån utgör sociala konventioners konservativa bastion i svensk politik stöder ju en sådan reform i nuläget! När blir det någonsin ett bättre läget för en sådan reform? Ta tillfället i akt!

Invänder man med att kyrkan vill behålla vigselrätten, så är det så att kyrkan är skild från staten och i ljuset av en sådan här fråga så finns det inget skäl att bry sig om huruvida kyrkan vill behålla den: varför outsourca denna lagstiftning? Och vill man att kyrkan ska tuktas och släpas in i en mer modern och upplyst tid vad gäller kärlek och familjesyn så spelar jag återigen ut kyrkan-är-skild-från-statenkortet. Religionsfrihet innebär att kyrkan har rätt att vara trångsynt och vill man ändra på detta ska man bilda opinion, inte leka storebror och gå via lagstiftning. End of story.

Men farsen rullar vidare. Tack riksdagen.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=843563 

Det har kommit en ny undersökning om svenskars attityder till mångfald. Följande citat från DN:s artikel fick mig att fundera. 

[QUOTE]- Man kan fråga sig vad som händer om vi får stora grupper arbetslösa. Det är en utmaning för politikerna, men vi ska komma ihåg att det inte finns djupa etniska konflikter i Sverige som i Frankrike eller Storbritannien, säger Orlando Mella.[/QUOTE]

Visst är det sant att vi inte har samma problem med etniska konflikter som i t.ex Frankrike, men åt vilket håll går utvecklingen? Om den här undersökningen går att lita på så tycks ju infödingarnas attityder gå åt det håll som mycket väl kan komma att föda etniska konflikter. Är vi verkligen beredda att lösa dessa problem innan de uppstår? Närmast kommer vi med stor sannolikhet få se gröngölingarna i populistpartiet Sverigedemokraterna ta fler mandat, rentav i Riksdagen, i nästa val. De rider på knorrandet ute i stugorna som visserligen delvis beror på fördomar och gammaldags tänkande, men även reella problem som existerar i samhället.

Hittills har det varit magert både med bred folkbildning såväl som krafttag mot dålig integration. Fortsätter man på samma slappa spår så kan djupa etniska konflikter mycket väl uppstå även här. Så, ska vi fortsätta att sitta med tummen i röven eller ska vi fixa det här?

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=838149

Vrickade idéer är det ingen brist på. Ta denna kommentar som exempel: "han förslog att SJ:s monopol på de kommersiellt lönsamma linjerna skulle slopas". Om nu de lönsamma linjerna ska konkurrensutsättas, d.v.s de linjer som SJ drar in pengar på, vad händer med verksamheten om de förlorar 'kontraktet' på, säg, sträckan Stockholm-Göteborg? Intäkterna minskar. I extremfallet sitter SJ bara kvar med de olönsamma linjerna medan godbitarna hamnar hos danska eller tyska bolag. Och då kommer en av två möjliga(eller båda två) scenarier att infalla:

1) SJ måste lägga ner/dra ner på den olönsamma verksamheten av budgetskäl. Slutresultat: sämre service från SJ.

2) Det måste tillskjutas medel för att upprätthålla verksamheten/servicenivån, gissningsvis skattemedel. Slutresultat: vi medborgare får betala mer för att Åsa Torstensson prompt ska bjuda in utländska företag för att tjäna pengar i Sverige.

Nu är jag knappast någon SJ-kramare (fördömda tremånadersbiljetter!) men man löser inte ett problem genom att införa ett annat. Att reformen skulle kunna ge en nettovinst för samhället genom sänkta biljettpriser hos konkurrenterna är fullt möjligt, men med facit från andra avregleringar så vet vi att det inte finns några garantier för detta. Tvärtom är det troligaste resultatet att det blir dyrare. Att det sedan finns rent principiella och praktiska skäl till att mammutverksamhet som SJ (och elkraften!) bör drivas i statlig regi gör inte saken bättre.

Slutligen, en tumregel: I teorin är alltid offentlig verksamhet mer effektiv än privat verksamhet. Detta beror på att ett privat företag alltid måste göra en vinst, d.v.s krama ut ett mervärde ur verksamheten, och detta krav går inte att undvika. Offentlig verksamhet, däremot, kan alltid införa exakt samma effektiviseringar som en privat verksamhet. Och innan någon skriker "kommunist!" så nej, jag förespråkar inte marknadens avskaffande, och nej jag är inte blind för att offentlig verksamhet i praktiken sällan når upp till "privata" effektivitetsnivåer. Min poäng är att när det gäller viktiga samhällsverksamheter där det inte föreligger någon nämnvärd skillnad på varianter av produkten ifråga (tåg, el, vatten, värme) så bör basverksamheten drivas i offentlig regi för att säkerställa kvalitet och låga prisnivåer. Utan vinstkrav är det betydligt lättare att prioritera dessa andra mål.

 //Esteban

PS. Och du enstaka läsare som råkat hamna här och läst ända ner hit, hoppas att du fick ut något av det :) DS.